mammaidaa

Vi åkte till min fasters hem...
Där väntade hennes man med öppna armar, en kram hjälper honom inte idag, men den kanske lindrar smärtan för en liten liten sekund.

En del av släkten var redan där,
härligt att se mina kusiner igen och självklart min faster och farbror också. Väl där skulle jag och fredrik bara byta om så mina 2 systrar skulle vi möta upp vid kyrkan.
Kläderna på... Smyckena på...
Håret släppte jag bara ut...

Tårarna rinner... Hjärtat blöder...
Jag vill bara skrika rakt ut...
Nu bär det av mot kyrka :(