mammaidaa

Efter att ha ätit några små bitar med renskav så fortsatte vi köra. Efter en timme ungefär ringer Fredriks telefon... Personen i lugn frågar efter mig...

Jag: Hej det är Ida
Hon: Hej, jag undrar om du möjligtvis glömt en väska på en restaurang med en plånbok i?
Jag: Nää jag har ingen väska..., eller vänta... (tänker för mig själv), det har jag ju för Faan.

Så ja, det vart att vända om och åka tillbaka en timme, för å sen fortsätta köra... Jag verkligen hatade mig själv för det som hände, men skallen är lite snurrig efter allt skit idag så ja, nä jag har ingen ursäkt.

Klart Fredrik tyckte att det var lika jobbigt som jag å vända om, men han va som vanligt sitt gulliga jag, å sa snällt att: det kommer gå bra, sånt händer...❤

Vid midnatt var vi framme vid hotellet, nu blir det god natt...

Dagens läxa... Jag har faktiskt aldrig tappat ngt, jag har stenkoll på nycklar, plånbok och telefon. Tror att idag va jag inte helt klar i knoppen helt enkelt. Men allt gick ju bra tillslut. Men jag lärde mig ändå en läxa... Kvinnan som hittade min plånbok sa att det tog jätte mycket tid och energi att få fram mitt nummer. Detta pga att jag inte står med någonstans. Hon hade fått söka på mitt personnummer och genom det fått fram adress och sedan fått fram att Fredrik bodde på samma adress och sedan fått fram hans nummer, suck.. Ja, skönt å va anonym, men det kan ju vara bra ibland att finnas med i någon liten telefonlista :)