mammaidaa

Klockan ringde 06.00 på lördagsmorgonen,
det var dax för fotbollstunering för My.



Hon skulle spela i mc donalds cupen på värmdövallen.
De spelade totalt 5 matcher och förlorade tyvärr allihop,
men jag va stolt ändå, de gjorde totalt 1 mål på alla 5 matcherna,
och det var min skrutt som gjorde målet, sååå duktig.
Det är så kul att titta på alla 7åringar som spelar,
alla e på bollen,
alla e rädda för att göra någon illa,
så de backar undan när det blir närkamp.
Men sista laget de mötte var annorlunda...
Jag fick en chock...
Föräldrarna och tränarna stod och gapade och skrek,
och alla i det laget slet i kläderna, drog våra barn i armarna,
jag bara stod där och gapade...
Tränarna skrek: På bara, ta bollen....
Sen kom det till min bristningsgräns ( ja jag kan ha kort stubin).
Ena tjejen tacklade My så fult så hon föll,
My gjorde inte illa sig utan ställde sig bara upp och fortsatte spela,
domaren missade detta och blåste inte av.
Jag sa högt för mig själv, Oj hoppas det gick bra, tittade åt sidan
och såg föräldern som även var tränare hur hon flinade....
Då brast det för mig...



Så jag vrålade, faan nu räcker det, ge igen My knuffa tillbaka bara.
Sen skämdes jag såklart...
Men jag bara kokade.
De sägs att det här laget e det bästa, men va faan har dom för tränare,
det e barn de jobbar med inte monster,
klart man vinner när man håller fast sina motspelare i tröjan när de e påväg att göra mål...
Ska man lära barnen att spela på det sättet????
Vad händer då när de blir äldre??? Ska de börja ta till knytnävarna då???
Fotboll e nog inte min grej, kanske inte ska följa med på nackamästerslapen
som e i oktober, för ser jag den där morsan igen,
så vet jag inte hur jag ska bete mig....
Bäst att jag håller mig undan...


Det bästa med cupen var att alla fick en medalj oavsett placering!

Men men, så var fotbollscupen över och det vart lunch...

Sedan hem för å fixa lite.

Klockan 16 var vi bjudna till min morbror på 5-kamp och mat,
trevligt!
Ebba skulle på kalas 18-20.30,
 så hon var med på nästan alla grenar,
sen var det dax för henne att åka.


5-kamp

Vi åt god mat och satt och pratade och hade supertrevligt!
Tack för inbjudan morbror och kusin!

Sedan hämtade vi Ebba från kalaset,
det var ett killkalas hon var bjuden på, så det var bara hon och 2 tjejer till.
När jag kom dit satt hon i fåtöljen och hade stukat foten
när de var ute på tomten och jagade varandra.
Hon har en riktig otursmånad nu, september har inte riktigt varit på hennes sida hihihi.
Fick bära min tunga dotter till bilen...
När vi kom hem såg jag att fotleden var svullen och öm,
å hon hade svårt att gå. Men trots det somnade hon gott i sin säng,
och jag och Fredrik somnade också gott kan jag lova,
efter att vi hållt igång sen 06 på morgonen!