Stor sorg och saknad...

Bengt Evert Hellström


¤ 3 December 1945
+ 15 Oktober 2010

Nu har det ofattbara hänt vår älskade far, svärfar, farfar och vän har lämnat oss!
Han har kommit till en plats där han inte har ont, där han kan se och har fått tillbaka sitt ben.
Det e vad jag tröstat barnen med.
Han har lämnat denna jord men finns alltid med oss, vad vi än gör och var vi än är.
Han var en underbar människa, med en härlig humor. En sån svärfar man bara kan drömma om. Minns så väl vårt första möte... Jag kom ner för trappan från Fredriks rum, han kommer ut i hallen, tittar på mig och säger "schysst bajlåda", rumpa alltså. Humor jaa i massor.
Att umgås med honom var bara roligt, han var varken negativ eller surgubbe.
Han var social och pratglad, som min lillasyster sa "allas farfar".
Alla våra vänner var hans vänner, han va verkligen omtyckt.
Han var världens bästa farfar, om han inte träffat barnen på en vecka fick han panik. Han har varit den förutom mormor som har intresse av att vara med våra barn och tagit vara på den underbara tiden man har med dom. Han har skämt bort dom med både saker och kärlek. Han har fått oss att förstå hur vi ska vara mot våra barnbarn i framtiden. Han har gått på barnens avslutningar, luciatåg, tävlingar och uppvisningar, helt enkelt varit en stor del i våra barns liv, och i våra såklart. Finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag saknar honom, jag verkligen älskade honom. Saknaden är såå stor, vet inte hur länge man ska känna såhär. Ena stunden känner man sig helt okej, och nästa så kommer det krokodiltårar. Nu när vi började packa ihop lite av hans saker hemma i hans lägenhet så öppnade jag lådan vid hans säng, i den hittade jag massa teckningar och brev som barnen gett honom, bredvid dom låg det tre fotografier, på varje foto sitter han och håller i nyfödda bebisar, alltså våra tre änglar. Kan man älska sina barnbarn så mycket? Dom betydde verkligen allt för honom. Usch det e massa tankar som snurrar, har insett att detta kommer att ta tid att komma över. ÅÅååå vad jag önskar att han fortfarande var i livet... Han hann tyvärr inte se sin son gifta sig, men vi vet att han kommer att vara där, ge oss ett tecken som han gjorde på sjukhuset när vi var där för att se honom en sista gång.
Vila i frid kära farfar, vi kommer sakna dig!
Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan!





Kommentarer
Postat av: linnea (kusin)

vad vackert skrivet! jag känner din/er sorg i det du skriver och blir berörd.. vad underbart att ha påverkats av en sådan fantastisk människa! kram!

2010-10-23 @ 12:43:01
URL: http://lillalilli.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0