mammaidaa

Jobbade måndag.... På tisdag morgon försökte jag väcka mina underbara döttrar men det var svårväckt. Efter en stund hördes en ynklig röst, jag mår inte bra mamma, den va lilla My som lät så ynklig. Hon kändes varm och hamnade på en temp på 38,2, stackars liten. Så det blev vab... Onsdagen var Fredrik hemma, eftersom jag har min stängning då. Det e inte så poppis att vara hemma om man stänger, och det passade Fredrik bra att vara hemma.

Vår älskade farfar kämpar på. Man får tyvärr ingen kontakt med honom just nu. Efter att de amputerade ena foten så har smärtan och problemen krypit vidare till nästa ben. Så nu väntar vi på besked om hur de ska göra, om det blir god natt för den andra foten också.


Denna bild är tagen på Teneriffa 2005!

Bröllopsplanerna rullar på. Igår var jag med två av mina tärnor hos sömerskan som syr deras klänningar, behöver faktiskt inte följa med, men det gjorde jag av ren nyfikenhet. Detta resulterade i mycket skratt. Men guuud va vackra dom blir!!! Jag är så glad att jag har min syster Maria som håller i det mesta av planering och bokning, litar på henne fullt ut. Själv skulle jag aldrig hinna med allt. Men nu e nästan allt färdigbokat, i alla fall det viktigaste. Snart e det dax för ringjakt, vi vet vad vi vill ha, vi ska bara hitta dom!!!




Blivande bröllopsskor, hihihi....


När jag kom hem efter en lång dag på jobbet idag möttes jag i dörren av grabbarna i mitt liv... En dag hos oss e aldrig tråkig.... Se själva...







Till min lillasyster:

Finns varken ord eller ting som kan förklara eller jämnföra hur mycket jag älskar dig!
Hela mitt liv har jag sett till att du finns vid min sida och att du har det bra.
I dina lyckliga stunder och dina jobbiga stunder har jag alltid varit där, och kommer alltid att vara. Min kärlek till dig kommer aldrig dö ut, vad du än gör och var du än är.
Du har och kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta.
Tyvärr kan jag inte muta dig med en klubba längre som jag gjorde när du var liten och fick in foten mellan ekrarna när Maria skjutsade dig. Ditt val av att flytta inte 10mil som det e nu mellan oss, utan 100mil kom som en chock. Jag vill ha dig nära, kunna åka till dig när det känns tungt eller när jag bara behöver någon att prata med. Eller bara kunna komma när du behöver mig.
Klart att jag önskar dig lycka till med studierna och allt som kommer därtill, men det skär i hjärtat att du ska lämna mig. Jag är inte arg, bara otroligt ledsen. Vill inte vara utan dig. Men som du sa e du tillbaka snart, du e BARA borta ca: 2år, men för mig känns det som en evighet.
Men när du säger "gråt inte", försök att förstå hur det känns för mig, som jag sa, jag e inte arg, bara otroligt ledsen!
Älskar dig!


Lev för att älska, älska för att leva...